Logga in

Till toppen av sidan

Annika Wallenskog, chefsekonom på SKL (Sveriges kommuner och landsting) är en av Sveriges tyngsta beslutsfattare inom vård och omsorg. I en intervju i Frösundas nyutkomna Förtroenderedovisning ger hon sin personliga syn på framtiden för svensk omsorg.

Välfärdsutmaningarna är ett ämne som Annika Wallenskog, chefsekonom på SKL, gärna talar om. Hon ser stora utmaningar, men talar hellre om lösningar som behövs för att vård och omsorg ska kunna förbättras: Bättre samverkan mellan stat, kommun och privata aktörer, helhetssyn på kundens livskvalitet istället för stelbenta detaljregleringar, ökad utbildning och rekrytering samt mer effektiv teknik i omsorgen.

Sverige har en rejäl utmaning i vård och omsorg med ett stort underskott av vårdplatser och personal och om tio år ökar antalet 80-åringar med 47%? Vad missade man här?

– Jag tror inte att man har missat behoven, dem såg man redan på 90-talet. Men nu kommer konsekvenserna av dagens samhällsutveckling, med brist på såväl pengar, platser som kompetens. Nu handlar det om hur vi matchar de här behoven i tid och plats med rekrytering, utbildning och resurser.

Det saknas personal till vård- och omsorgssektorn, och den bristen ökar till 500 000 personer om tio år. Hur tycker SKL att vi ska lösa det i Sverige?

– Först och främst måste vi tänka om i hur vi ser på omsorgen. Istället för att fokusera på antal timmar, personer och pris så måste vi införa en helhetssyn på kvalitet.

Hur får vi omsorgstagarna att leva ett bra liv? Vi utnyttjar resurserna bättre om vi utgår från ett ansvar för individens livskvalitet. Vi ska använda teknik och resurser på ett mer behovsanpassat än detaljstyrt sätt.

– Problemet sitter i att det är svårt att ändra kommunernas och statens kriterier och invanda mönster och ständiga fokus på bemanning. Vi får lägga för mycket tid på att lösa morgondagens problem med gårdagens lösningar. Det måste förändras.

Omsorgen är Sveriges kanske största utmaning. Tar regeringen och staten sitt ansvar?

– Jag tror att många är för rädda för kritik. De sitter fast i en gammal form och är oroliga för att väljarna ska vända sig emot dem. De tar inte hänsyn till hela bilden i omsorgen och fokuserar inte lösningarna på att världen förändrats och att omsorgstagarna är individer som har olika behov och kan och vill styra sina liv själva.

Vad anser du om den privata sektorns roll och ansvar?

– De privata företagen är ett bra komplement i vård och omsorg. De är snabbare på att tänka nytt, har lättare att ändra riktning och kortare beslutsvägar. Men vi måste ändra de stelbenta lagarna kring journalsystemen, som de idag inte får tillgång till. Journalen bör följa individen, inte vara låsta i gamla system.

Finns det fortfarande en misstänksamhet mot privata omsorgsföretag, att de skulle bedriva vinstjakt före kvalitet?

– Den finns inte i SKL, däremot i vissa kommuner, dock inte i alla.

Är kritiken välgrundad?

– Nej, inte alltid. Den kommunala omsorgen är inte alltid superbra den heller. Jag menar att de flesta privata och kommunala är bra, men några drar ner.

Ställs det för höga krav på att utförarna pressar kostnaderna?

– Det ser olika ut. Nämnderna ställer kraven och vill ha bästa kvalitet för pengarna. Men kvalitén är svår att följa och man måste fundera på vad man mäter. Men det är inte timmar och bemanning som är det viktiga i kvalitén, utan man borde se till ett helhetsansvar för att ge livskvalitet för individen. Upphandlingskriterierna borde göras om och ges ett större helhetsperspektiv, inte vara detaljstyrda.

Har kommunerna samma prestationskrav och hur mäts och rapporteras det?

– Transparensen borde vara större för kommunal omsorg och man borde arbeta under så lika villkor som möjligt. I Nacka kommun, där jag var verksam förut, gör man detta.

Öppna jämförelser används idag som måttstock för hur bra omsorgen är, ger den rätt bild?

– Den beskriver mycket av de detaljerade reglerna, som checklistor för upphandlingen. Det är inte säkert att det belyser verkligheten. Öppna jämförelser säger inte allt vi vill veta om kvalitetsmåtten, eller outputmåtten, som det kallas. Vi ser mer av hur användarna upplever kvalitén i SKL:s Brukarundersökning som lanserades i fjol, den ställer frågor direkt till brukarna om hur de upplever sin omsorg.

Hur ser du på kompetensbehovet inom omsorgen, hur löser vi det?

– Tillgången på svenskfödd omsorgspersonal är mättad och då ger invandringen ett välkommet tillskott, men vi måste snabbare få in utlandsfödda i vård och omsorg. Ett sätt att öka takten är att de får lära sig på jobbet, gå vid sidan av erfarna medarbetare och även lära sig svenska på jobbet i den mån det är möjligt.

Undersökningar visar att medarbetare och chefer inom omsorgen upplever en stressig och hektisk vardag, som leder till sjukskrivning. Hur ser du på det?

– Det är bekymmersamt och vi måste kunna lösa det. Omsorgen är fast i gamla rutiner när vi istället behöver helhetssyn och ny teknik. Stressen är också ett resultat av personalbrist och stelbenta krav. Vi behöver se över omsorgens fokus på detaljstyrning och istället införa helhetsyn på livskvalitet.

Vilka andra områden är viktiga att utveckla inom omsorgen?

– Vi måste låta individen och individens behov vara med och skapa omsorgen i högre grad än nu. Vi måste också utnyttja och utveckla tekniken som stöd för att öka livskvalitet och effektivitet i omsorgen.

Hur borde svensk omsorg se ut inom en nära framtid?

– Även en gammal ska kunna ha roligt, utöva sina olika intressen och ha ett bra och rikt liv.

 

Text: Lars-Ola Nordqvist,kommunikatör