Logga in

Till toppen av sidan

Ny lag stärker barns rättigheter

Den 1 januari 2020 blev FN:s barnkonvention svensk lag. Men vad innebär lagen och påverkar den vårt arbete inom Frösunda Omsorg? Kajsa Delborn, regionchef inom Personlig assistans, berättar om arbetet med barn och ungdomar som har assistans.

Redan 1990 antog Sverige konventionen, men genom att barnkonventionen blivit svensk lag stärks barns rättigheter ytterligare. Barnkonventionen som innehåller 54 artiklar har fyra grundläggande principer som alltid ska beaktas när det handlar om frågor som rör barn. Dessa är att alla barn har samma rättigheter och lika värde, barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn, alla barn har rätt till liv och utveckling, samt att alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.

Frösunda Omsorg har både barn och ungdomar som kunder, men att barnkonventionen blivit lag är inget som förändrar det dagliga arbetet i våra verksamheter. I svensk nationell rätt motsvaras barnkonventionens krav i olika bestämmelser, bland annat i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Där står bland annat att när en insats rör ett barn ska barnet få relevant information och ges möjlighet att framföra sina åsikter.

– Vi måste anpassa informationen till barnets ålder, mognad och funktionsnedsättning. Vissa barn använder olika typer av tecken som stöd, andra barn utgår från bilder. En del pratar, skriver och läser på egen hand. Det är viktigt att vi har kunskap om alternativ och kompletterande kommunikation, AKK, och blir ännu bättre på att använda hjälpmedel som främjar barnets kommunikation, säger Kajsa Delborn, regionchef inom Personlig assistans och fortsätter:

– Sedan är det viktigt att samverka med skola, habilitering och föräldrar så att vi vet vad som är det bästa sättet att nå just det enskilda barnet på. Att barnkonventionen blev lag är ju mer ett statement. Men även om barnkonventionens krav redan motsvaras i olika bestämmelser, blir det nu ännu tydligare och något för oss att luta oss mot. Till exempel kan vi hänvisa till denna när vi pratar med föräldrar, att detta är ett krav i samhället och inget som bara Frösunda står för.

Kajsa menar att de måste stötta både barn och föräldrar, och ibland våga föreslå en förändring för föräldrarna som främjar barnets utveckling och frigörelse.

– Det som är speciellt med barnassistanser är att vi ofta får vara en del av resan från barn till tonåring och till vuxenlivet, och hantera den frigörelseprocess som sker. Det är både häftigt och ibland utmanande. Det kan exempelvis handla om att ta in en extern assistent för att ge barnet möjlighet att till exempel gå på aktiviteter utan sina föräldrar. Allt handlar om att bygga förtroende. Vårt mål måste vara att föräldrarna känner att Frösunda tar ansvar för att barnet ska få en trygg assistans utifrån barnets behov, oavsett vad som händer dem.

Även om dialogen med barnets föräldrar är betydelsefull, poängterar Kajsa vikten av att skapa en god relation med barnet.

– Oavsett om man arbetar med barn eller vuxna ska alltid verksamhetschefen och medarbetarna säkerställa att den assistansberättigades röst blir hörd och respekterad. När det gäller barn är det viktigt att ha en bra dialog med föräldrarna, de är experter på sitt barn. Men vi måste också arbeta för att knyta kontakt med barnet och bygga förtroende så att barnet kan framföra sina önskemål. För att öka möjligheten till delaktighet, självständighet och utveckling försöker vi träffa barnet i olika sammanhang. Dels i hemmet men även genom att besöka barnet i till exempel skolan eller på korttidsboendet. Där kan de ibland ha lättare att framföra sina önskemål.

Hon fortsätter berätta att det kan vara svårt att fråga om barnet är nöjd med sin assistans. Detta eftersom barnets föräldrar ofta är assistenter, vilket gör att jobb och föräldraskap flyter ihop.

– Jag tänker att det är viktigare att tala med barnet om hans eller hennes önskade läge nu och framåt. Då kan vi lättare se om vi arbetar i den riktning som barnet önskar. Sedan finns det gränser, ett barn kanske har ett önskat läge som innebär att det aldrig mer vill borsta tänderna, det kan vi ju såklart inte medverka till. Men vi kan hitta vägar att utföra saker på ett respektfullt sätt. ”Vi förstår att du inte vill borsta tänderna, hur kan dina assistenter göra för att du ändå ska tycka att det känns ok?”  Barn med funktionshinder måste få göra revolt precis som andra!

Text: Hanna Larsson